Dyksport

Lärde mig nyligen något nytt angående dykare. Dykare är de som dyker. Både som vanlig turist som badar eller de som gör det inom sitt jobb eller andra former. Nu finns det också en annan sorts dykare och det är en skalbagge.

Denna avlånga platta och ganska ovala skalbagge lever i vatten och har fått namnet dykare. Sexbenta är de och de har någon form av andningshål och som gör att de lever strax under vattenytan, men måste med jämna mellanrum upp över för att andas.

 När de ska leta byten trycker de ihop sina ben mot kroppen för att göra sig så små som möjligt och dyker med kvick fart ner mot djupet där larver och småfisk väntar som föda. Intressant och givande att en skalbagge fått ett sådant namn, men det är inte så konstigt eftersom den dyker mot sina byten.

Att nå så långt ner i djupet som möjligt genom att dyka då måste man ha både rätt utrustning och framförallt rätt mod och en tro på det man gör. Jag läste nyligen om en viss Nuno Gomes som slog rekord i djupdykning. 318, 2 meter lyder det nya rekordet på och han var nere i över 11 timmar under ytan. Det skedde ute på Röda havet. Han använde en svensktillverkad andningsregulator som såg till att han kunde andas plus fyra 18 liters och två 12 liters flaskor med andningsgas gjorde detta rekord möjligt. Ett rekord som ställer sig stort till många övriga. Tänk själv dyka ner i vattnet och nå ner lika långt som tre avlånga fotbollsplaner. Respekt och tro kring ett rekord som många har svårt att föreställa sig. Åtminstone har jag det.

Sporter som kostar mycket pengar och där utrustningen man använder står för merparten är ofta ett problem som familjefäder brottas med. En sport som både är billig, men rolig och utvecklande är Fridykning. Inga krav på någon erfarenhet eller speciellt kunnande.

Fysik på din kropp eller din ålder ingen nekas detta. Det enda du lär dig är på dina egna förutsättningar och villkor. Simfenor, snorkel och mask/cyklop det är det enda du behöver och det kan du knappast tycka är en dyr sport i det sammanhanget

Erfarna fridykare finns tillgängliga och leder kurserna när ni ska börja där ni tar märken och certifikat precis som vanlig simskola. Kontakta er närmaste klubb och de svarar på de frågor ni har om ni vill börja med denna i förhållande billiga och spännande sport som heter fridykning.

Nu ska jag prova era kunskaper och se om ni vet vad ett annat ord för kassunsjuka är. Drabbas man av detta innebär det att man förlorar mycket av det tryck som omger sin kropp. Blir man kvar för länge under dessa symptomer får man ont i leder som armbåge och knä. Huden börjas också att brännas. I riktigt svåra fall drabas man sedan av allvarlig yrsel och sinnesförnimelser.

I värsta fall leder det till medvetslöshet och till sist att man dör. Ja vad är det då jag har försökt beskriva och ge en lite kort redogörelse kring. Jo dykarsjuka. Förutom dessa två ord kan den även kallas för tryckfallssjuka och dekompressionssjuka. Dock ska man kunna undvika detta om man bara är hyfsat vältränad med rätt utrustning. Bra utbildning och om man är fler än en så borde man undvika komplikationer som jag tidigare redogjorde för.

Satt vid polen och funderade. Flera av de andra i den stora gruppen av ungdomar försökte ge sig på att dyka på ett snyggt sätt. Inga fenor eller andra badgrejer, bara i sina stora badbyxor och hur de dök. Några speciella simtag tog det inte heller. Snabbt upp ur vattnet och nya försök att dyka på lite annorlunda sätt.

Efter en stund ville jag också prova på något annorlunda och varierande sätt ta mig ner i vattnet. Jag brukade dyka, men bara på det vanliga och mer tråkiga sättet som alla gör. Hur skulle jag göra för att få det att se snyggt ut. Något konkret svar kom jag aldrig fram till istället gick jag upp högst upp på hopptornet där ingen tidigare hade vågat gå upp.

Utan att tveka sprang jag rakt ut med huvudet före och dök rätt ner mot bassängen. Även om det inte var de snyggaste av dyken var det det som fick flest blickar och jag kunde inte låta bli att le lite när jag märkte hur imponerade de måste varit över mitt sätt att dyka från denna höga höjd.

Om man bor i Kalmar och om man skriver om dykning som här och nu kan man inte låta bli att nämna skeppet Kronan. På Kalmar Läns museum kan man titta på regalskeppet Kronan. Under tjugo år har man utforskat detta skepp. Många dykare har dykt ner på botten av Östersjön och gjort ett fantastiskt jobb. Drygt 20 000 föremål har bärgats och nu kan man alltså på museet i Kalmar titta på dessa föremål från Kronan. Bland annat kan man se några av de stora kanonerna som fanns på Kronan. Sedan kan man också titta på en del av guldskatten och mycket annat. Dessutom finns en bioduk där man kan se en del av bärgningsarbetet. Detta är definitivt värt ett besök.

Hittills har jag nästan en bart pratat om dykning som en hobby. Som något man gör på sin fritid, på sin semester. Och så är det för gansla många. För många är det just det, en hobby, något man gör på sin semester men man får inte glömma bort att det även för många människor är ett yrke. I första hand när man pratar om dykning som ett yrke kanske man tänker på dykinstruktörer. Inte bara instruktörer ska vi tänka på utan de vi ofta glömmer bort är dykare inom brandkåren eller dykare som dyker och hämtar upp saker från försvunna vrak och annat. Dykare gör ett viktigt jobb och själv skulle jag inte vilja byta med dem. Jag skulle inte våga dyka bland vrak.

Jag har aldrig dykt. Jag har tänkt på det mycket dock eftersom jag så ofta befinner mig på platser som erbjuder hur bra dykning som helst. Egypten, Filippinerna och Thailand inte minst som exempel. Men jag är för feg…och jag hatar mig själv för det. Vad är det jag är rädd för? Vad är det som kan hända? Jag menar, man har ju trots allt med sig professionella instruktörer. Men icke. Jag tror aldrig att jag kommer att våga. Jag tänker på det ofta och det kanske är ett sätt att samla mod så vi får se men än så länge så är jag för rädd. Alla som har provat säger att det är en upplevelse som inte kan jämföras med så mycket annat så egentligen borde ju alla prova, eller?

Koh Tao är en ö som ligger i södra Thailand. Koh Tao är en större ö än Malapascua och också en mer känd ö än Malapascua. Koh Tao lockar varje år många dykintresserade till sig och här flockas backpackers från många olika länder med ett och samma intresse, nämligen dykning. Många av boendena här kombineras övernattningar med dykcertifikat. Så gott som alla boenden är alltså även dykskolor. Så om man inte är ute efter dykning kan det bli svårt att hitta ett boende men ön är dock intressant för alla. Oavsett om du är dykare eller ej. Priset för att ta ett dykcertifikat här är inte lika billigt som på Malapascua men det är fortfarande billigare än i Sverige.

Malapascua är en liten ö som ligger i Filippinerna. Man tar sig dit från Cebu. Först åker man buss i ett par timmar och sedan bår i ca en halv timme eller så. Sedan är man framme på detta dykparadis. Ön Malapascua är inte speciellt stor och de flesta som tar sig hit kommer hit just för dykningen. Här finns en speciell sorts haj som många kommer hit för att se. Det finns flera olika sorter hajar här och själv tycker jag att det låter riktigt läskigt att dyka med hajar. Själva tanken på att komma nära en haj gör mig knäsvag. Men de jag har pratat med som har upplevt detta är helt uppslukade av upplevelsen att de bara vill göra det fler gånger.