Dyksport

Hittills har jag nästan en bart pratat om dykning som en hobby. Som något man gör på sin fritid, på sin semester. Och så är det för gansla många. För många är det just det, en hobby, något man gör på sin semester men man får inte glömma bort att det även för många människor är ett yrke. I första hand när man pratar om dykning som ett yrke kanske man tänker på dykinstruktörer. Inte bara instruktörer ska vi tänka på utan de vi ofta glömmer bort är dykare inom brandkåren eller dykare som dyker och hämtar upp saker från försvunna vrak och annat. Dykare gör ett viktigt jobb och själv skulle jag inte vilja byta med dem. Jag skulle inte våga dyka bland vrak.

Jag har aldrig dykt. Jag har tänkt på det mycket dock eftersom jag så ofta befinner mig på platser som erbjuder hur bra dykning som helst. Egypten, Filippinerna och Thailand inte minst som exempel. Men jag är för feg…och jag hatar mig själv för det. Vad är det jag är rädd för? Vad är det som kan hända? Jag menar, man har ju trots allt med sig professionella instruktörer. Men icke. Jag tror aldrig att jag kommer att våga. Jag tänker på det ofta och det kanske är ett sätt att samla mod så vi får se men än så länge så är jag för rädd. Alla som har provat säger att det är en upplevelse som inte kan jämföras med så mycket annat så egentligen borde ju alla prova, eller?

Koh Tao är en ö som ligger i södra Thailand. Koh Tao är en större ö än Malapascua och också en mer känd ö än Malapascua. Koh Tao lockar varje år många dykintresserade till sig och här flockas backpackers från många olika länder med ett och samma intresse, nämligen dykning. Många av boendena här kombineras övernattningar med dykcertifikat. Så gott som alla boenden är alltså även dykskolor. Så om man inte är ute efter dykning kan det bli svårt att hitta ett boende men ön är dock intressant för alla. Oavsett om du är dykare eller ej. Priset för att ta ett dykcertifikat här är inte lika billigt som på Malapascua men det är fortfarande billigare än i Sverige.

Malapascua är en liten ö som ligger i Filippinerna. Man tar sig dit från Cebu. Först åker man buss i ett par timmar och sedan bår i ca en halv timme eller så. Sedan är man framme på detta dykparadis. Ön Malapascua är inte speciellt stor och de flesta som tar sig hit kommer hit just för dykningen. Här finns en speciell sorts haj som många kommer hit för att se. Det finns flera olika sorter hajar här och själv tycker jag att det låter riktigt läskigt att dyka med hajar. Själva tanken på att komma nära en haj gör mig knäsvag. Men de jag har pratat med som har upplevt detta är helt uppslukade av upplevelsen att de bara vill göra det fler gånger.

När jag skulle börja studera på högskolan kände jag att jag ville ha ett extra jobb för att tjäna lite extra pengar. Som student är man inte direkt rik och att ha ett jobb underlättar mycket. Efter lite sökande fick jag ett jobb på ett gatukök. Jobbet var ledigt eftersom en tjej precis hade slutat. Hon skulle flytta till Thailand för att öppna en dykskola. Det gjorde hon också och hon öppnade en dykskola på den kända ön Phi Phi så där har hon nu bott i nästan tio år och trivs jättebra. Hur länge hon kommer att bo där är det ingen som vet men hon kommer dock hem på besök en gång per år, till jul.

Om man är ute i världen och backpackar och så fort man kommer till öar som ligger längs med vattnet så kan man finna massor med dykskolor. Men sådana öar han en speciell atmosfär som är svår att beskriva om man inte har varit på en sådan ö. Många gånger har jag funderat på om det verkligen kan vara lönsamt att driva en dykskola på en ö där det redan finns femtio andra dykskolor. Kan det verkligen var en bra idé att öppna ännu en skola då? Men uppenbarligen finns det ett behov och nästan alla av dessa skolor går runt faktiskt. Turister finns det gott om och nya backpackers kommer hela tiden sugna på att testa denna häftiga sport.

Jag har inte riktigt tidigare funderat över hur mycket utrustning till dykning kan kosta eftersom jag bara har sett utrustning som man får låna på platser där man tar dykcertifikat. Att hålla på med dykning är inte att enbart ta ett dykcertifikat. Visserligen är ett dykcetrtifikat en nödvändighet men långt ifrån det enda som behövs. Det är ganska mycket utrustning man måste ha för att dyka och om man lånar utrustning så är det ganska okej pris men om man dyker mycket kanske man överväger att köpa utrustningen och då är det inte billigt. Ska man införskaffa sig all utrustning går det på x antal tusenlappar och det är det inte alla som har råd med så att hålla på med dykning är en ganska dyr historia.

Jag har en kollega som har rest otroligt mycket till alla världens hörn. Många av hans resor har han seglat varav han en gång seglade från Sverige till Ecuador. Det är så roligt att lyssna på honom när han berättar om sina resor. Han är en äventyrare så att han dyker är ju knappast en överraskning. Han har dykt i flera år och jakten efter det perfekta vattnet har varit påtagligt. Han har nu i alla fall hittat en favorit. Det är nämligen Röda havet som tar hem priset. Så för att fira detta tar han varje år minst en gång en flygstol till Egypten enbart för att dyka i Röda havet. Och när han berättar om dykningen just där är det som att lyssna på en saga. Underbart!

När jag är ute ock reser träffar jag så gott som alltid folk som är ute efter att skaffa sig ett dykcertikiat. Inte bara folk från Sverige utan från olika länder runt om i världen. Om jag har förstått det rätt ska det vara mycket dyrt att skaffa ett dykcertifikat i bland annat Sverige. Många tar sig därför till andra länder för att göra detta. Framför allt i Sydostasien är det ganska billigt och många dykskolor finns det på olika platser i Thailand, Filippinerna och Malaysia. Förutom priset är det skillnad i att man får dyka i det fina vattnet vilket man inte får göra i Sverige då man får träna väldigt mycket i bassäng om jag har förstått det rätt.